Då var det gjort, vi har turistat i Jotunheimen, bland svenskar, tyskar, fransmän, nederländare och en del norrmän i en salig och trång blandning! Jag ska erkänna att jag var ganska skeptisk, tänkte mörka tankar om turistfällor, anordnade tältplatser, prat och barnskrik i den fria fjälluften och alldeles för många hurtiga norrmän på en alldeles för liten yta.

Och, ja, allt detta infriades. Med råge!

MEN

vilken tur sedan! För första gången lyste solen en hel helg, och vi fick en hejdundranjdessuperduper utsikt! Vi gjorde alltså den klassiska besseggenturen, och gick längs gjendevattnets strand tillbaka. Det var långt, det var stenigt, det var brant OH YES! Det var hardcore!

Ja, fjällturisterna imponerade faktiskt, de slet och folk i alla åldrar besteg besseggen tillsammans med oss. Enligt turisttavlan skulle det ta 6-8 timmar för en dagstur. Vi gjorde det på 6,5 timmar MED tält och stora, tunga ryggsäckar. Seger!

När vi kom ner hittade vi anslag om besseggenlöpet, kanske något för oss tänkte vi. Men vi ångrade oss ganska snabbt när vi såg att rekordtiden stått sig sedan 1962, på 1 timme och 16 minuter, kors! Norrmän slutar då aldrig att imponera...

För övrigt har vi bott själva i huset hela veckan, skönt! En ganska så välbehövlig paus från norrmän tycker jag att vi var värda ;)

  Ja, det är inte bara norrmän man möter i skogarna. Nej, här delas blåbärsriset friskt med får, getter, hästar och kossor. Inga stängsel så långt ögat når, ovanför värnskogsgränsen (900 möh) går alla fritt!

  Lapporten kan slänga sig i väggen, Jotunheimens utsikt slår faktiskt det mesta. Men för utsikt krävs det först lite slit i uppförsbacke. Närmare bestämt 1000 meters stigning. Ja, inte ska det vara lätt att turista i fjellen inte!

Säg, vad har byggt denne starke man? Jo, lite skrot, långa skogspromenader, stärkande fjälluft...

    ...och en ännu starkare kvinna såklart!

Bara för att vara lite extra tuffa, och minst möjliga turister. Så började vi vandringen direkt från parkeringen. Vi tog alltså inte inte färjan över till andra sidan, som alla andra gjorde. Det var bra, då gick vi i egen takt utan att trampa i andras fotspår. Detta håll att gå rekomenderades dock inte till höjdrädda, och för en sådan brant framför sig förstår jag faktiskt det..!

  Den lilla röda pricken? Det femstjärniga hotellet, på betryggande avstånd från leden och den värsta smeten.

  Till och med på så pass betryggande avstånd att kläderna som bara for av, av sig själva!   Fjällvattnet kallade och vi var slitna, svettiga och skitiga!

  Långt där nere, vid gjendevattnets strand, skymtar Gjendesheim, vår utgångspunkt!

  Panorama över Gjende! Allra längst till vänster skjuter besseggen upp, det var alltså den eggen som vi balanserade oss upp på...

  och  ner på andra sidan...